Det verkar som om alla mamma-bloggar helt plötsligt måste engagera sig i genusdebatten och diskutera könsroller. Jag tänkte inte skriva evagelie-långa inlägg om detta. Men jag tycker det är intressant. Det jag däremot reagerar på är att alla skriver så mycket om att det vi GÖR påverkar barnen så mycket. Att vissa saker vi GÖR visar på vår genusmedvetenhet.
Bara för att man klär sin pojke i rosa tröja, mössa, kjol, whatever så får man väl inget plus i kanten av nån jädra genus-domstol?
Får man nån röd bock i kanten och omläxa om man låter sin femåriga flicka ha prinsesskalas för att hon vill?
Jag blir så trött på att hela tiden läsa om VAD MAN SKA GÖRA!
Hur det ska synas UTÅT att man är så jäkla genusmedveten.
I grund och botten handlar det nog till 90% om saker man INTE GÖR...
Saker man INTE erbjuder sina barn. Saker man helt omedvetet eller rentav medvetet inte introducerar dem i. Saker man inte själv gör, som speglar av sig på sina barn.
Saker man inte nämner, men som man vill fostra sina barn att acceptera. Allt från att säga att man får vara lucia i luciatåget fast man har snopp till att säga att det är lika okej att vara kär i en annan pojke som en flicka. Men ofta riktar man det åt det hållet man själv är fostrad, när vi var små var det ju ingen som frågade mig om jag tänkte gifta mig med en annan flicka när jag blev stor..... Idag är det så självklart att vi vill fostra våra barn till att acceptera alla sorters förhållanden, men hur duktiga är vi på att visa det för våra barn när de är små? Frågar vi om de är kära i nån annan av samma kön på förksolan/skolan? Berättar vi att man lika gärna kan var gift med nån av samma kön? Vet våra barn att det finns familjer med två pappor eller mammor? Vi måste ju på nåt sätt ta första steget mot en acceptans.......
Jag brukar säga som så att nuförtiden klär många sina pojkar i rött, rosa, trycker in rosa nappar i deras munnar, sätter hårspännen i deras lugg eller målar dem med nagellack när de ska gå på kalas, för att det syns utåt att man tänker till.
Sen sätter man dem i kundvagnen, kör in i leksaksaffären och kör förbi alla hyllor med dockor och dockhus och glittrande pärlor. För att visa på häftiga bilar, lego och tågbanor.
Detta var ett exempel, det är väl inte hela sanningen, och jag tycker inte HELLER att genusdebatten handlar om hårspännen, leksaker eller färger. Men tyvärr hängs den upp så mycket på såna saker för att det är sånt som syns utåt.
Om man engagerade sig lite mer på det osynliga planet och tänkte till om saker man inte gör istället för att engagera sig så jädra mycket i vad man gör, då skulle vi nog komma en bit längre,
Så, det var min enda lilla åsikt i det ämnet.
Vad tycker ni???
Ojojoj och på en söndagskväll!!! Jag tycker lite som du, men vi får inte tvinga på folk det dom inte vill ha. Om barnen själva springer förbi alla dockor och glittrande pärlor kan jag som mamma inte tvinga på dom det. Sen tycker jag debatten går till överdrift lite gran. precis som du säger har det inte med färger att göra, men på vissa förskolor får man inte beställa rosa slott!!!! Jösses va löjligt!
SvaraRaderaHärligt skrivet.
SvaraRaderaJag står för att barnen ska få "välja" fritt. När hedda var liten hade hon dockor och bilar. Hon valde dockor.
Sonen hade dockor och bilar. Men valde bilar.
Milly har allt möjligt hon väljer mamma ;0)
barn kan man inte påverka utan barn lär sig själv. Jag hör ofta detta hemma ju.
Mamma nej jag måste ha klänning annars får jag inte vara prinsessa (på dagis) utan då måste jag vara prins.
Hugo: nej nej örk det är för tjejer!!
vart dom lärt sig detta är i världen utanför då mina barn fått ärva av varandra och hedda hade mycket pojksaker ju.
Med Milly har jag till stor del valt att vara rosa för jag vill det. För jag anser att en 11månaders inte kan välja. jag vill att hon ska vara puttifnuskigt tjejig. Haha japp ja har gett upp och gör som jag vill!!
Oj, ska man tänka på sånt här också när man blir mamma!!? (ska bli det till sommaren)
SvaraRaderaJag ser det som självklart att mitt barn får bli kär i vem den vill, jobba med vad den vill osv.
Jag får nog ta mig en funderare på vilka signaler jag o omgivningen sänder ut, har ju bara funderat över det vansinniga i att det finns tjej- och killkläder.
Härligt! Men oj vad jag tycker mycket just nu (no suprise)! Barn måste få göra det de vill, men hur ska de veta hur de leker lekar de aldirg blir introducerade i. Vi måste visa barn hur vi leker alla sorters lekar annars kan det aldrig bli ett fritt val. Tänk om det vore så enkelt att allt handlade om färger då hade vi på ett ganska lätt sätt kunna blivit jämställda på ett kick. Eva, du vet att jag tycker mycket som du i detta ämne och jag tror att du har helt rätt. Det är allt det vi inte gör som har stor betydelse!Jämställdhet är ett mycket stort och viktigt ämne och säga att det inte är viktigt är att spotta på våra barns framtid tycker jag. Det är klart att vi påverkar våra barn! Både vi som föräldrar och samhället i övrigt. Förhoppningsvis så kan den här debbaten fördjupas så att vi alla blir lite mer medvetna om vad vi håller på att lär våra barn. Vi har låååångt kvar men det här är ju ialla fall en början.
SvaraRaderaÅh jag tycker också sååå mycket om detta.... självklart ska barnen själva få välja och bli erbjudna alla former av aktiviteter, litteratur, lekar osv. Vuxna förebilder som visar på allas lika värde oavsett hudfärg, kön sexualitet eller vad det nu kan vara tror jag är väldigt viktigt. Jag tror just det här att man blir erbjuden bilar och dockor eller både blått och rosa är en rätt liten del i sammanhanget det viktiga är nog hur vi bemöter våra små att vi ser dom som egna små personligheter oavsett kön! Och att dom blir respekterade för de val dom gör, utan att bli ifrågasatta.
SvaraRaderaJag kan inte hålla mig utan måste komma med en kommentar till. Läste ditt inlägg igen Eva och jag tror mig veta efter att diskuterat dessa frågor i många olika forum att du dessvärre har fel när det gäller att vi vill att våra barn ska kunna bli kära i vem de vill. Många föräldrar skulle INTE tycka att det var OK att deras barn har ett förhållande med en av samma kön. Skrämande men sant. Jag har till och med fått argumentera för att vi på förskolan kan ge barnen exempel på att det kan finnas två pappor respektive två mammor i en familj. "Ni på förskolan ska inte lära barn sånt, de kan få för sig saker då" har varit det vanligaste argumentet. Därför tror jag att det är väldans viktigt att våra barn får höra att det är OK att vara kär i vem man vill från så många som möjligt så att tillochmed de barn som växer upp med föräldrar som har dessa åsikter vågar vara sig själva och göra sina egna val.
SvaraRadera