Om att orka

Ibland tänker jag som så att jag kommer blicka tillbaka på den här tiden och fundera på hur vi orkade. Hur vi överlevde, orkade gå upp när klockan ringde och orkade ta i alla fall tillräckligt många trots-duster och gränssättningar. Tänka att det var konstigt att vi liksom ändå fick mat på bordet, lyckades hålla oss vakna tills efter barnen somnat eller så.
Men jag kommer le när jag tänker tillbaka, det är  jag övertygad om.

Vissa perioder är mer krävande än andra, det vet ju alla småbarnsföräldrar. Ibland vill man liksom bara slita sitt hår, kasta in handduken eller vägra gå upp på morgonen. Ibland får man ett snabbt sug att liksom hänga på det där ungdomsgänget med systemkassar till en sån typ av fest som man gick på när man inte hade nån annan att tänka på än sig själv. Att få vara den männsikan man var innan man fick barn, om så bara för en kväll.
Men gud så trist det skulle vara efter fem minuter på den där festen. Då skulle man längta hem igen, till blöjbyten, febertoppar och vaknätter. Det vet jag ju. Jag säger inte att jag vill byta, jag säger bara att det kan komma ett hastigt sug över mig. Som sen försvinner lika hastigt.

Ibland när jag ser en gammal tant nånstans och tänker att jag nog ser lika sliten ut som henne, då tänker jag att hon för länge sen var i min sits. Jag blir mer och mer medveten om att gamla människor faktiskt varit där jag är idag. Så tänkte jag inte lika mycket innan jag fick barn.
För ett tag sen gick en gammal tant över innegården när vi var ute och lekte på lekplatsen jag och barnen. Då tänker jag så. Att hon lagt småbarnstiden bakom sig, överlevt och slitits med värdighet. Hon ler när hon ser mig och hon ler mot mina barn. Hon är värkbruten och krum mot en rullator, men kan ändå bemöda sig att liksom stanna upp, räta sin stela kropp för att vända sig om och se på mina barn när de leker på lekplatsen.
Hon minns... Hon längtar tillbaka.... Hon fixade det.Man kan inte låta bli att le tillbaka mot en sån männsika. En sann hjältinna.


Jag önskar att jag tar mig ork att räta min stela rygg när jag blir gammal. Att jag orkar le mot andras barn. Att jag blir en gammal och värdig männsika. Att jag slipper bli bitter.