Det är inga som helst problem att ta sig till jobbet med Gula Faran, men man blir lätt bortskämd med en ny, modern bil.
Nu hade jag haft en snäll man som redan skrapat bilrutor åt mig imorse. Men eftersom en mindre istid dragit in över Hossmo så var det åter fruset på rutorna när jag och Sigge kom ut i morse..
In med sonen i bilen på passagerarsidan.
Gå runt, försöka öppna förardörren, NEJ fastfrusen, Öppna den via passagerarsidan. Starta bilen, Gasa som Attan så att batterilampan slutar lysa och tomgången puttrar hyfsat normalt. Starta fläkten. Sätt på rumpvärmen, som är fullständigt ologisk (som jag fattat det finns det två varianter på rumpvärme, antingen på båda sätena fram eller BARA på passagerarsätet, var finns logiken?) hoppas att rätt säte blir varmt.
Skrapa rutorna. Köra mot Destinationen. Stanna en gång till och skrapa där du slarvade första gången.
Kika genom imman som bildats av din aktive son på vindrutan.
Skrapa bort lite rester av isen från rutan med vindrutetorkarna.
Gör misstaget att spola spolarvätska samtidigt. All spolarvätska fryser till is.
Stanna vid vägkanten, skrapa framrutan igen.
"mamma gör??" frågar Sigge
förklara för Sigge om fenomenet med minusgrader och för dåligt blandad spolarvätska...
Upprepa varje gång sonen säger ett frågande "va?", eller i mitt fall tills du själv tröttnar...
komma fram till sonens dagis. Ut med son, väska och allt annat som ska in till dagis. Låsa förardörren via passagerardörren. lämna sonen.
Hoppas bilen startar problemfritt nästa gång du vrider nyckeln. Jovisst! som en klocka! Varva motorn lite... på med Radion.
Kör till jobbet.
Kom fram 3 min för sent
säger till min kolllega Petronella:
Ursäkta jag är sen, men jag körde Gula Faran idag, annan förklaring hade jag inte. Jag tror hon förstod problematiken.
Jag menar inte att klaga på min bil, jag gillar den. Men man blir ganska bortskämd av att köra ny bil faktiskt....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar