att stå ut, helt enkelt
När E är som gnälligst, kräkigast och mammigast. Samtidigt som Sigge bevisar gång på gång att han är mitt inne i treårstrotsen, då är det ibland ett under att man står på sina ben och andas fortfarande..
Ibland susar det i huvet på en, av alla ljud, all otillräcklighet och all förtvivlan och stress över allt tajkon som existerar i vår familj.
Men som ikväll, då glömmer man ALLT jobbigt.
Sigge sitter och myser med clementin framför bolibompa och är sådär nöjd och glad. Elton är på ett strålande humör, han är kontaktsökande och härmar och skrattar och det lyser ur hans små stjärnögon.
Lenny och jag tar varsitt barn och lägger i sina sängar. Sigge kommer och ger en godnattpuss och säger "jag älskar dig, mamma"......
Och vi ska mysa lite i soffan framför tv:n ikväll.
Då finns det inget som slår livet i vår tajkonfamilj.
Trots att vi vaknade 4.50 i morse ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar