om Schulmans ord

Akiz hänvisar till Alex Schulman i sin blogg. Han skriver följande:

"Det är ljuvligt att ha barn, men tröttsamt. Efter en hel helg med Charlie är jag mycket tröttare än vad jag är efter en hel arbetsvecka. Det kan ni tänka på, alla ni män som kommer hem om kvällarna och blir sura på att era mammalediga fruar inte har tagit undan disken. Det är mycket mer än ett heltidsjobb att ta hand om en bebis. Och det är rena semestern att jobba.
Det är oförskämt och oförstående av männen att bli sura på sådana saker. Ert resonemang är att eftersom de är hemma hela dagarna så kan det väl inte vara så mycket begärt att de också gör det ena och det andra i hemmet. Men oftast är det för mycket begärt. Ni män som går runt och gnäller när ni kommer hem har inte förstått vad det innebär att ta hand om en bebis. Ni kanske inte är så närvarande som ni borde vara. Ni kanske borde tänka på det istället för att gå runt och klaga."

Akiz tycker att han är en klok man, jag håller fullständigt med.

Men jag måste skriva lite till männens försvar.

Jag tycker det finns många mammor på forum runt om på internet (särkskilt på FAMILJELIV.SE) som har inställningen att männen ska sträcka ut armarna efter barnen i samma sekund som de kommer innnanför dörren, hasta runt med dammsugaren tills de stupar, för att de (mammorna) minsann "tar han om barnen hela dagarna" och är i "behov av egentid".

Jag tycker också man måste ha egentid. Men papporna måste också ha det! och 8 timmar på ett jobb, som kanske visserligen är en lekstuga i förhållande till bebislivet är inte heller egentid. Jag tycker det finns många mammor som tycks tro det. Och i denna frågan är jag definitivt inte guds bästa barn själv..(Jag har många gånger stått med bajsblöjor och kräk upp till knäna här hemma och lite svartsjukt tänkt att jag inget heller önskar än att få sitta på tex. en föreläsning eller på tåget istället vilket ju min man gör)

Sen är det väl så att det är väldigt få bebisar som håller igång 9 timmar/dag så att mamman inte hinner göra något hemma utöver barnpassning. De flesta bebisar sover ju ändå rätt mycket, även ett par lurar per dag. och då måste det ju finnas tid att fixa lite,,,,,....Dettta förutsatt att bebisarna har en hyfsad nattsömn vill säga. En annan sak är det väl med bebisar som inte sover på natten. Där måste man som mammaledig ägna tiden åt att vila själv, om man haft nattpasset vill säga. För annars bryter man inop, och då är man definitivt ingen bra mamma själv.

En annan sak som retar mig lite är att så många tror att alla bebisar måste aktiveras konstant de 9 timmar/dygn som man är själv med dem. Även om jag själv flänger och far rätt mycket om dagarna, så tror jag att i längden så blir bebisen tryggast av att ha lugna stunder hemma med bara mig. Jag tycker inte riktigt det är acceptabelt att som mamma ägna hela dagen åt att kanske åka på olika aktiviteter/fika/osv.. och sedan kräva att männen ska göra ALLT för att de INTE HINNER.

Men jag FÖRSTÅR SCHULMAN.

Som mamma bygger man upp rutiner för att få sin vardag att löpa smärtfritt. Utan mina rutiner och förberedelser så skulle jag aldrig hinna till förskolan i tid med Sigge på morgonen. Man har sina knep som man själv är trygg i och som gör att vardagsrutinerna funkar. Och bebisen blir trygg i att rutinerna finns.

Men att som pappa bli inkastad som pappaledig nån gång ibland, kan inte vara lätt. Jag förstår att det blir KAOS (som Micke skrev) eller att SCHULMAN blir helt slut. Papporna hinner oftast inte bygga upp egna rutiner eller knep utan ska rätta sig efter vad nån annan redan byggt upp (oftast mamman själv) eftersom de inte har den där VARDAGEN. Och i såna situationer kanske inte bebisen heller känner igen sig eller känner samma trygget ( nu menar jag trygghet av rutinerna och inte trygghet för att mamma är borta, jag tror definitivt att de allra flesta bebisarna känner sig trygga med sin pappa också, annars borde man nog tänka över sin situaiton.) och blir lite mer stökig än vanligt. Kombinationen av detta kan nog lätt leda till att det blir lite upp och nedvänt..

Jag tycker det är synd att dra alla över en kant i den här frågan. Varje föräldrapar måste själva göra upp om sina sysslor i hemmet, och hjälpa till lika mycket, .. I vissa perioder kanske jag som mamma inte hinner någonting med hemmet medan min man är borta -  nej men då får man väl dela på det när han kommer hem...... om mamman fått vila på dagen vill säga. Har bebisen däremot levt rövare på natten så att sömnen uteblivit, då går sömn före sysslor, anser jag. utan sömn i kroppen orkar man ingenting. Då får man väl lösa det så att den ena parten i förhållandet får sömnen och den andra sköter hushållet..

Sen är det väl bra att göra upp redan i förväg vem som sköter vad, vad gäller hushållssyssloran, så det slipper bli så mycket tjafs. Sköter du tvätten så sköter jag handlingen tex... om sen den ena parten verkligen inte hinner med "sin" uppgift för att bebisen tar allt fokus, då får man väl lösa det då.? eller?

Jag har haft två bebisar själv som är som dag och natt. Med Sigge förstod jag inte vad folk pratade om när de sa att " det var så jobbigt att ha bebisar, man hinner ingenting, jag är som ett levande vrak osv..."

Sigge åt, sov, var glad och var nöjd. Visserligen fick jag upp och mata honom på nätterna med den sömnen var ingen sömn jag inte klarade mig utan...så långa stunder handlade det inte om. Och var det långa stunder så tog jag igen det när han sov. Sömnen och andra grundläggande behov hos mig och min bebis gick före sysslorna, och sysslorna ( med sysslor menar jag både bebissysslor som inte är grundläggande behov och hushållssysslor) gick före nöje. så enkelt var det, och är det fortfarande tycker jag.... Men för den delen menar jag inte att jag ska ta ALLT här hemma, jag tar väl hälften när det hinns med och lämnar hälften till gubben då om det nu är så att jag vill hitta på nåt skoj. Men jag lämnar bara hälften till gubben om han också hinner ha nåt nöje utanför jobbet. För jobbet, det är varken nöje eller egentid, anser jag. Det är ett mission, likaväl som mammaledigheten är ett mission. Eller så låter vi väl alla hushållssysslorna vara till helgen då och kör ett RACE när vi båda är lediga, kanske.

Men nu, som tvåbarnsmor, och med en bebis som har en mage långt ifrån denna värld, så har man fått en insikt!

Jag förstår vad folk säger när de säger de där sakerna, jag har själv gått här hemma och inte gjort ett dyft vad gäller hushållet, inte ens hunnit duscha på hela dagen, fått gå kissnödig tills man nästan kissar på sig för det blir inte en lugn stund på HELA DAGEN. Stått i bajsblöjor med kräk över hela mig själv och två gallskrikande barn runt fötterna. Jag har gått som en zombie och inte sovit hälften av vad jag skulle behövt. I såna lägen är jag också en sån mamma som kastar bebisen i armarna på min man när han kommer innanför dörren. För en stund eller för hela kvällen. Det som inte görs den dagen får man väl ta till helgen då, när man kanske är lediga båda två....Och egentiden får man väl ta efter de förutsättningar som finns. båda två. Jag kanske vill ägna min egentid åt en promenad utanför huset, och samla kraft, och mannen kanske vill ut med polarna och spela innebandy. Gott, se bara till att båda får den - egentiden..! och att ni får EGENTID TILLSAMMANS (på nåt sätt, antingen framför tv:n i soffan eller med barnvakt och hela kitet om man har den möjligheten)! Den tror jag egentligen är viktigare än den SEPARATA EGENTIDEN som alla pratar om jämt och ständigt och som jag alltså på inget sätt förringar.

Här hemma har verkligen rutinerna blivit viktiga: Jag är oftast själv hemma från 5 på morgonen tills 19-20 på kvällen i veckorna. Utan rutiner skulle jag gå under. Men bara för att jag har rutiner tänker jag inte ge upp min flexibilitet. Aldrig att jag skulle försaka sånt jag mår bra av för rutinernas skull. Rutinerna är inte alltid bundna till hemmet utan till mitt/vårt beteende och förhållningssätt. Därför funkar det oftast även när vi reser bort eller är hos vänner.....

Det som är ens vardag, det är det man vill effektivisera. Lenny som passar en buss kl 5 varje morgon ute på E22:an kan vi ta i jämförelse. Sen dess detta blev hans vardag har han effektiviserat sig själv. Han kan nu sova lite längre på morgonen än han kunde från början. Han förbereder på kvällen innan, Han gör allt på samma sätt varje morgon för att det ska gå smidigt.

Skulle jag däremot få uppdraget att hinna med den där bussen en morgon, då skulle det definitivt bli Kaos de första morgnarna tills dess jag kommit in i det. Och då är det inte ens en bebis inblandad ;)

På samma sätt tror jag att det blir ibland när pappor som oftast arbetar ska vara hemma själva med sina bebisar nån enstaka dag. Och jag tror vi mammor måste ta hänsyn till det, för bebisarna kan inte göra det.....

Förstår ni liknelsen?

och förstår ni mitt resonemang?

Tycker ni jag är ute och cyklar?

Stena mig om ni tycker det, gör det!

JAG TÅL DET