Idag på milffikat slog jag till med kardemummabullar eftersom jag tänkte att folk säkert förätit sig på kanelbullar igår, när det var kanelbullens dag..
Vi kom att prata om det där med kanelbullens dag. Nettan menade att de istället för kanelbullens dag ätit kanelbullar både lördagen och söndagen och därför döpt om det till kanelbullens helg.
Men jag hävdar bestämt att jag lever just nu i kanelbullens år.
Aldrig lever man väl i en närmre relation till en kanelbulle än när man är mammledig. Det fullständigt öser ner kanelbullar över en. Jag som inte är jätteförtjust i kanelbullar tycker det känns lite som en invasion.
Att fika är en naturlig del av mammaledigheten. Jag vet mammor som inte druckit kaffe innan de fått barn, men likt en högstadeitjej, som börjar röka, faller för grupptrycket och ger efter..... För att vara en i mängden liksom.
jag håller med Annika Lantz (min nya husgud) att man lätt blir caffelattefierad som mammaledig.
VARFÖR?
jag tror fikat förenar mammor,,, man jämför olikheter hos sina bebisar, hittar egenheter och särdrag.....Man förundras över hur olika individer alla bebisar är, hur olika mammaroller man har sinsemellan, hur olika vardagar kan se ut i olika hus...
Men kaffet förblir liksom, sen urminnes tider förenar kaffet mammor i en vardag där allt ställs på sin spets...
Man blir lätt lattefierad i kanelbullens år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar