Ur Annika Lantz, 9,5 månad:
"Jag dansar med T till Winnerbäcks "att fånga en fjäril". Tätt, tätt tillsammans. Ju tyngre han blir, desto lättare blir jag i steget. Utanför drar molnen förbi med farlig fart. Snart är det inte T och jag i morgonrockskokong längre. Kind mot kind dansar vi lite närmre ett arbetsliv. Och vi dansar bra - utnyttjar hela utrymmet mellan dagar som gått och dagar som kommer. När låten är slut ser jag att den var 4:16 lång. Kanske några av dom bäst spenderade minuterna i mitt liv"
Tänkvärt, värre
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar