det känns lite sorgligt.
Nu har jag lyckats läsa ut Annika Lantz bok 9,5 månad.
Aldrig förr har jag väl slitit pärmarna på en bok med sån frenesi.
Det är inte lätt att hitta tillfällen att läsa några längre stunder i mitt liv just nu. och innan läggdags är man oftast alltför trött. Oftast blir det -upp med boken, läs lite, igen med boken igen och sen tänka " vad fasen var det jag läste?"
Men nu är den utläst från sliten pärm till pärm.
Och min förstående medmamma blir förpassad till bokhyllan. Det är lite sorgligt.............
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar