jag blir alldeles matt, kraften går ur mig och hjälplösheten känns som en skugga bakom ryggen.
Så ofattbart livet kan vara, så orättvist..
Saker speglas ur ett annat perspektiv när man läser saker som får en att stanna upp och tänka efter.
Samtidigt blir tacksamheten över det man har så mycket starkare.
Jag lider så oerhört med människor jag inte känner. Jag skulle vilja telepatera över så mycket styrka och kraft jag bara har.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar