Tack snälla vänner för fina kommentarer ang mitt förra inlägg. Jag skrev det inte i form av tyck-synd-om-mig-inlägg. Jag skrev för att jag ville skriva av mig, och för att ibland är det skönt att dela med sig av det som gnager en.
Och förhoppnigsvis kan det finnas fler där ute som känner igen sig, så vi vet att vi inte är ensammast i världen.
Förresten, den där boken. Den borde alla läsa:
Koka Makaroner av Johan Nilsson
- ett mästerverk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar