- att läkaren skrattade åt Eltons otroliga energi. och sa att "den där energin kommer han ha nytta av i framtiden, tro mig"
- att barnsjuksköterskan fick be mig om hjälp att hålla i Elton eftersom hon inte lyckades mäta honom själv, då han gjorde sitt "gå-upp-i-brygga-trick" eller "vrida-sig-ett-halvt-varv-knepet" för att slippa bli mätt. Så vi var två som tvångshöll honom för att lyckas.
- att läkaren ska ringa upp mig ang om vi ska komma in till barnavdelningen för att sätta en sond på Elton för att mäta salthalten i matstrupen under ett dygn.
- att folk i väntrummet skrattade åt Elton och kallade honom rolig för att han var som en speedad duracellkanin. En pappa frågade mig hur gammal han var. och då jag svarade "tio månader" suckade han och sa "herregud ska min bebis bli sån om tre månader då? och jag kunde ana skräcken i hans ögon......(nu vet jag ju att långt ifrån alla tiomånadersbebisar är som ecstacy-knaprande duracellkaniner, men det kan han ju komma på själv)
- att Elton passade på att snabbt som attan krypa in i ett undersökningsrum där en annan patient befann sig medan dörren för en sekund öppnades, så jag fick be om ursäkt och gå in och hämta honom.
- att jag inte läste tre meningar från stor bokstav till punkt i den där Mama-tidningen jag försökte läsa i väntrummet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar