Idag stressade jag iväg redan kl 13 för att hämta Sigge en halvtimme tidigare på förskolan, eftersom jag hade läkartid med Elton kl 13.45. Egentligen tycker jag att Sigge kunnat stanna över mellanmålet, men det har varit lite sådär motvilligt när jag frågat vid nåt tidigare liknnade tillfälle om han kunde fått stanna, så jag ville inte fråga, eftersom jag faktiskt inte vet riktigt vad som gäller.
Men iväg och hämta.
När jag kommer ut med båda barnen så ser jag en av Sigges kompisars lillbror i en sittvagn utanför. Han är två veckor äldre än Elton. Han sitter i en sittvagn, med en filt över sig. och är vaken! medan mamman är inne och hämtar storasyskonet! han sitter där och tittar sig omkring i godan ro, med händerna liggandes på filten och en napp i munnen.....
"Herregud tänkte jag?, Hur är detta möjligt? Har hon drogat barnet? "Tills jag kom på att sådär var nog Sigge också, och många barn är nog såna att det funkar att göra sådär...Men hade jag gjort så med Elton,kan jag lova att han hade varit ur vagnen fortare än jag hade fått på mig de där blå skoskydden som jag sen nästan alltid glömmer att ta av mig igen. För så fort vagnen stannar är det i Eltons värld liktydigt med "upp, ut på äventyr och det nu mamma, här finns ingen tid att förspilla!" (om han överhuvudtaget gått med på att sitta i vagnen medan den rullade vill säga. ibland försöker han ta sig ur selen och kasta sig ur vagnen medan man kör också)
Jag var tvungen att gå fram och kolla om barnet verkligen inte satt fastspänd med några remmar eller sele eller så, men nej, han satt där helt fri, och var nöjd med det!
I min värld existerar inte såna bebisar, just nu.
I min värld kastar sig bebisar ut på äventyr så fort tillfälle ges. Att vara still är dödstrist, vagnar är tortyrredskap och mammor måste alltid förutse alla faror eftersom faror är det mest lockande som finns....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar