Sofi och jag begav oss till Karlskrona igår för Lasse Winnerbäcks konsert. Vi hade sittplats och vi såg rätt bra. Det var en bra konsert även om den skiljde sig en hel del från Skälbykonserten där jag såg honom sist. Där vi hade druckit o ätit lite gott och satt på picknickfilt i sommarkvällen.... Det blir likom annorlunda stämning då.
Men grejen med att sitta och titta, att inte vara nere på parkett på ståplats och ryckas med lite mer i hoppet och gunget och vifta med mobilkameralampa och allihopa, det är att man tar in mer tror jag.
Mer av vad som sjungs, mer av vad som ges liksom.
Och Lasse han gav.
Fast jag hade inte förväntat mig nåt annat.
Men Lasse gav mer än för stunden. Fortfarande sitter jag och förundras över klokheten hos den där mannen. Han kanske inte sjunger som en gud i alla lägen, men han förmedlar definitivt som en, och han ger av sig sig själv.
Jag trodde jag kunde texter utan och innan, men så får man ändå nya synvinklar på det hela...
Jag torkade till och med ett par tårar under konserten, en för "om du lämnade mig nu" (med Anna Stavling) och en för "kom ihåg mig".(Att jag fäller en tår till kom ihåg mig, beror på att jag läste om en ung kille som gillade winnerbäck som hade den på sin begravning, och om man lyssnar på den så förmedlar den så mycket i ett sånt läge.....jag tänker på såna jag saknar när jag hör den sången, lyssna själva hur klok han är, Lasse!!!)
Även om det var lite tajkon över kvällen också, men det får jag blogga om senare, så var det en positiv kväll.
Tack Sofi för sällskapet
Tack Marielle och Jenny för samåket och sällskapet i bilen - toppenkanon.....
.....och tack Lasse för musikupplevelsen och de nya perspektiven!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar