Nu känns det som klassen på de som är kvar i IDOL är HÖG.
Jag vet inte längre vem jag håller på. Reza har ju en underbar heshet och ton och sjunger som en gud, men jag håller med juryn om att hennes uttal är inget vidare. Jag är tveksam
Towe har ju potential, det kan man verkligen inte förneka. Däremot tycker jag att hon lagt sig till med nån översittarattityd. Hon slänger med håret och plutar med läpparna som om hon ville vara nån slags bimbo (nu talar jag utanför scenen, på scenen har jag inget att klaga på). Jag är tveksam
Calle har ju en skön stil. Han är sig själv rakt igenom känns det som. Men är han en stjärna? Jo på min himmel är han nog det. Men han är ändå lite stel och lite förutsägbar. Jag är tveksam.
Erik har väl aldrig tagit en ton fel, rösten har nog aldrig brustit eller att han skulle göra ett enda move fel. Han är en stjärna, abolut. Men är han inte lite tråkig då? Jag är tveksam.
Mariette fjäskar inte för nån, hon kör sitt eget race tycker jag. Hon kan verkligen sjunga och förmedla det hon vill. Hon har en egen stil, ett eget sound. Men är hon en idol? är IDOL hennes forum. Jag är tveksam
Jag har hållit på Mariette från första stund, nu är jag tveksam.
Vem är en idol? vad är kriterierna?
Jag vet inte? och egentligen undrar jag varför jag bryr mig, vad som får mig att engagera mig och tänka på sånt här, till och med blogga om det.
Men idol är lite heligt för mig. Jag tror det är nån inneboende bearbetning av besvikelsen över att vara född utan en enda musikalisk gen, med tondöva öron och svajande stämband.
Idol är min terapi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar