onsdag 29 september 2010
Diagnos: Dunderfärgblind & Dagens bästa konversation.
han sätter sig och målar en fin teckning.
Sen går han efter sin pingvin-kikare.
Och säger:
"bäst att vi tar med kikaren, mamma. Man vet ju inte om vi ser så suddigt så vi inte hittar till ögondoktorn. Då får vi ha med oss kikaren, så vi inte går vilse"
Precis, min son, du är lika klok som vanligt.
Väl framme hos ögonläkaren får han kolla synen, och göra en färgsinnesundersökning.
Som går åt skogen.
Han är på tok lika färgblind som sin mor, och som hans bror också garanterat är.
Kombinationen färgblind mor-son är inte bra ur genetisk synvinkel.
Typ med 100% säkerhet ärvs den defekta genen över.
Synd.
Men, men, vad är väl en färgsinnes-defekt.
Vi är ju så jä**a perfekta i övrigt.
Tack Sara! och boktips önskas.
Min utlovade present från den anonyme kommentatorn - numera känd som Sara.
Ett pocketogram.
Tack snälla! Kul att få lite överraskning från en läsare jag aldrig mött! Blev verkligen glad.
Nu ska jag bara in och välja bok också.
Kan ni läsare inte hjälpa mig, ge mig ett bra boktips?
Här är hemsidan.
Där kan ni se vilka böcker som finns att välja på.
Har ni läst nån bok, som ni varmt kan rekommendera, så mottages tipset tacksamt. Annars kommer jag garanterat hitta en bok ändå.
Men nu har ni chansen att tipsa mig.
Utskivna och tillbaka till sjukan.
Utan medicin. Jag var lite orolig att andningsbekymren skulle återkomma när guldgossen skulle klara sig utan medicin, men det har blivit bättre.
Natten har varit lugn. Ingen flämtande andning, ingen feber. Sussande barn, sussande vuxna.
Som omväxling på alla läkarbesök ska vi till.........sjukhuset idag.
Till en annan avdelning som lite omväxling.
Det är Sigges synkontroll och färgseendes-undersökning som står på schemat.
Och som jag ringde och styrde om denna ögon-tid förra veckan, för att försöka byta den till en eftermiddagstid istället, då det krockade med våra scheman. Men det var så svårt så jag fick behålla tiden, och då pratade jag med jobbet om att ändra mitt schema, men men så blev det pannkaka av allt ändå, och det var ju tur att jag behöll tiden.
Såna sjukhusbesök har jag inget emot.
Även om jag hade tyckt att vi hade gjort vårt där på ett tag.
Eltons frukost-tips
tisdag 28 september 2010
måndag 27 september 2010
Min egen Always Ultra
Det skulle kunnat vara Elton de gjorde reklam för.
Supertunn, superlätt, smidig och med vingar (jo när han är pigg har han fasen såna....)
och så en grym absorbtionsförmåga (vad gäller infektioner i alla fall).
Skulle aldrig skrivit så där
Igår kväll när jag skrev det inlägget, satt jag och väntade på att Elton skulle somna, efterom jag hörde honom styra lite i sin säng.
Istället vaknade han, febrig, ledsen och orolig. Sen somnade han inte ordentligt förrän kl 5. Då mannen gått med honom i vagnen runt kvarteret och konstaterat att de enda fönster det lyste i, förutom våra, var våra grannars.
stackars, stackars våra grannar.
Elton hade jobbigt med andningen, och nu sitter jag och väntar på att gå till läkaren med honom. Fick en tid nu snart. Elton ligger just utslagen och sover pladask på golvet.
söndag 26 september 2010
TROTS - vad tror ni läsare?
När hektiska perioder lugnar ner sig, alla andats ut, då är det läge, på nåt sätt.
Läge för utveckling.
Att ta ett steg framåt.
För i grund och botten vet jag ju att det är det trotsen handlar om. Men det gör det inte desto mindre jobbigt.
Vi har en fyraåring som idag trotsat, testat gränser och betett sig rent ut sagt jäkligt.
Det är läge nu. Vi har det lite lugnare än vi haft det ett par veckor.
Sigge testar våra gränser, han vill veta vart gränsen är, han vill veta vad som händer om man kliver över den, och han vill veta om vi har samma nivå för våra gränser, jag och Lenny. Det har vi såklart inte, vi är olika, som alla föräldrar.Det är en prövning. Som alla småbarnsföräldrar vet.
Det skär i en att behöva bli arg, att ibland skämmas över sitt älskade barns beteende, och man är less på allt tjat, gnat och prat. Man känner sig maktlös, utpumpad och vill begära time-out ibland.
Men om man tänker efter så måste det vara hundra gånger värre för den som trotsar. För den som ska ta steget att utvecklas lite grann. Att utvecklas är rätt jobbigt, man ska lämna nåt man är trygg i. Kasta sig ut i en verklighet man inte känner till. Klart man blir splittrad.
Vem hade inte blivit det?
Ibland slår det mig att allt man läser om trots, handlar om att se det ur den vuxnes perspektiv, säkert för att den som skriver om trotsen är en vuxen person.
"Gör si!, gör så!, Så står du ut!, så tacklar du ditt barns trots osv...."
Jag tror man skulle behöva se saker ur barnets perspektiv mer, för att lättare kunna hjälpa, förstå och tackla.
Rätta mig om ni tror jag har fel.Eller blir man kanske för luddig då? Tappar man sin förmåga att vara rak? Ska man helt konsekvent se saker ur sitt eget föräldra-perspektiv, oavsett vad det gäller, är det då man kommer längst?
Vad tror ni?
Sigge - älskade barn. Våra hjärtans förste erövrare - vi älskar dig, även när du trotsar, när du skriker, gråter och gör dumma saker. Det vet du, innerst inne vet du det, det vet jag.
Ibland tröstar det att veta att den som får möta den starkaste trotsen hos ett barn, är den som barnet är tryggast med.
Svåra frågor - svåra svar eller Dagens bästa konversation nr 2
Underbara Sigge tittar ut över bron på hemvägen och säger:
"mamma, är det svårt för fiskarna att simma när det blåser mycket på havet?"
Dagens bästa konversation
Sigge: "då kan Elton få dem nu mamma, men det är inte skorna som är små, det är min fot som har blivit stor!"
ja, så klart min son.
lördag 25 september 2010
Det största mötet.
Det känns som igår som jag fick min första prins. Upplagd på mitt svettiga bröst.Andhämtande blickar från bådas håll mötte varann för första gången. det är stort. Hisnande.
En lång längtan som nådde sitt mål. Ett möte som var större än något annat jag nånsin känt.
Han var kladdig, han var blodig, han var skakig och liten. Han var vår! Han var min. En del av mig.
Sen rullade det på.
Så hände det igen.
Man tror man vet.
Man vet ingenting.
Ett möte, En längtans mål. Ett kladdigt barn. Ett ilsket barn, Som skrek sig blå på mitt bröst.
En del av jag, av oss.
Man tror man vet.
Man vet ingenting.
En helt ny prövning.
Kastad ut i ingenmansland.
Från scratch.
Helt naken igen. Fast jag trodde jag var rustad. Jag var naken och sårbar.
Nu har det gått över 4 år sen min största prins föddes. Men jag minns som igår hur det var. Jag kommer minnas det om jag så lever i hundra år. Tyvärr minns ju inte barnen det. Det är föräldrarna förunnat. Att minnas det där första mötet. Det är lite synd.
Lite kvalitetsbilder
Hand i hand med bästa kompisen på Skälby.
Buzzador!
Har provpaket att dela ut.
Är du intresserad, och har ett barn i viktklassen 7-18 kg?
Lägg en kommentar!
Konsten att städa med ett ettåring i huset
Kastade ner alla skorna från hyllan, Stoppade toarullen i det vattenfyllda handfatet. Stoppade olämpliga föremål i badkaret, där det stod kvar vatten.
Sen till det roliga. Medan mannen rensade avloppet i badrummet, där det var stopp (tydligen pga ett hyvel som åkt ner i hålet.....hmmmm) så skulle jag torka golven överallt, där han dammsugat.
Det var då själva äventyret började.
Så här gick det till.
Tappa upp skurvatten i hinken. Börja i vardagsrummet. Ställ hinken nånstans där Elton inte når den. Börja torka. Hindra Elton från att dra fram stolen och komma åt hinken. Fortsätt moppa. Plocka upp Elton som halkat på det blöta golvet. Fortsätt moppa. Plocka ner Elton från soffbordet. Byt rum. Ta med dig hinken.Ställ hinken nånstans där Elton inte når den. Börja moppa i sovrummet. Hindra Elton från att slå på balkongdörren, Hindra Elton från att dra fram en stol till mopphinken. Moppa lite snabbt. Byt rum. Ställ hinken nånstans där Elton inte når den, moppa hallen, ta ner Elton från hallbänken där han försöker riva hallspegeln. Hindra Elton från att återigen kasta ner alla skor, nu på det nytorkade golvet. Kontrollera läget på Elton när han återigen halkat på det blöta golvet. Moppa på. Fundera på var Elton tagit vägen då han inte längre är i samma rum som du. Leta reda på honom. Hindra honom från att klättra upp på skrivbordet genom att stå på den rullande Nalle-Puh-bilen. Fortsätt moppa. Hjälp Sigge med något, tappa fokus 10 s på Elton. Ta ifrån Elton köksstolen som han kommer släpande på, för att nå upp till hinken. Fortsätt hjälp Sigge. Konstatera att Elton leker med moppen. Flytta hinken till nästa rum innan du tar ifrån Elton moppen. Fortsätt moppa ackompanjerad av högljudda protester. Moppa Eltons rum och hall. Konstatera att Elton kommer med en ny gigantisk bula, som du inte vet var han fått ifrån, eftersom du inte kan minnas att han slagit i huvudet nån gång när han ramlat. Fortsätt moppa. Håll koll på bulan. Hindra honom från hinken. Gå och prata med mannen i badrummet. Tappa fokus igen i några sekunder, kom ut och se Elton sitta PÅ den blöta moppen. Konstatera att du inte bör glömma att byta hans byxor sen. Fortsätt moppa. Skit i att städa Sigges rum, eftersom han ändå leker så bra där inne nu. Ta ner Elton från hallbänken sådär fyra ggr till, eftersom den där spegelleken är jäkligt skoj.
Kom ihåg var du gömde skurhinken då du gömt den så bra att även du själv glömt var den var.
Moppa klart. Häll ut skurvattnet och ställ in hink och mopp i städskåpet.
Fira att du lyckades moppa golven utan att Elton spillde ut skurvattnet en enda gång!!!!!
torsdag 23 september 2010
Nu ska jag bara fundera ut vilken låt jag ska sjunga också....
Härligt med ett romantiskt bröllop som värmer så här när hösten dragit över oss, och kylan regerar.
Det är fina Johanna & Henrik som ska gifta sig i Skåne.
Och nu verkar det ha löst sig med barnvakt också, så vi kommer förhoppningsvis få en barnfri helg tillsammans, med fest, bröllop och romantik.
Nu ska jag bara fundera ut vilken låt jag ska välja att sjunga i kyrkan ocskå.
Jag menar på nåt sätt måste jag ju gengälda, det du gjorde för oss, Johanna.
För er som inte sett, när hon sjöng på vårt bröllop, så finns en länk här.
Har du några förslag på låtar Johanna, eller vill du hellre att jag låter bli ;)
Om du så önskar kan jag så till den grad dölja min tondöva stämma och taktlösa sång att jag även mimar i psalmerna....
Bestäm du....
Hur som helst, jag ser fram emot bröllopet!
(Sen Akiz, gäller ju samma sak för dig. såklart. Låt mig bli den förste att veta, om du vill ha sprucken sång med falska inslag om du väl slår till och gifter dig! Är det payback-time så får man ju ställa upp liksom. haha(nu hade jag tyvärr inte klippet från bröllopet i datorn))
onsdag 22 september 2010
Hon retar mig lite...
Hon skriver i sin krönika i Aftonbladet att "vara hemma med barn är ett zoo"
och att "vara på jobbet är en SPA-upplevelse."
Först och frömst kan jag nog konstatera att hon inte varit på mitt jobb. Ingen som varit på en småbarnsavdelning på en förskola, skulle komma på tanken att likna den vid ett spa. Det finns inga likheter nånstans. Möjligen de ofrivilliga lerinpackningar man kan få (visserligen fläckvis) ibland.
"Att som mamma komma tillbaka till jobbet efter föräldraledigheten är att gå på semester. "
När jag läser detta undrar jag när Malin senast hade en riktig semester?
På en semester har man inga krav, du måste inte prestera, vara proffsig och på topp hela tiden. Du måste inte vara yrkesmässig. När jag har semester kan jag bara vara, slappa och inte göra ett skit. Det är semester för mig. Det är inte sån jag kan vara på mitt jobb. Då skulle jag nog få kicken.
Men det som retar mig är att Malin skriver att om man inte vill gå tillbaka till arbetet efter sin föräldraledighet så har man förmodligen fel jobb.
Jag håller inte med.
Jag är glad för mitt jobb. Jag möts av leende ungar, har trevliga kollegor och roliga arbetsuppgifter. Hade det inte varit för de förbannade sparkraven så hade jag haft det bästa jobbet man kan tänka sig. ( Ja, högre lön skulle jag förstås haft också!).
Men hade jag fått välja så hade jag stannat hemma längre med mina barn, och väntat med att börja arbeta efter föräldraledigheterna. Men jag vill samtidigt inte ta slut på mina dagar nu, utan ha kvar lite också....Barnen är ju bara små nu, jag kan ju aldrig ta igen den här tiden.
Låt barnen slita i dörrhandtaget när jag sitter på toa, låt dem slåss om en penna eller gråta förtvivlat över maten jag bjuder dem.
De är mina barn, jag är deras mamma.
Kalla det för ett zoo, jag är förste zoo-direktör!
Jag anser inte att jag behöver byta jobb för att jag känner så här.
Då tror jag halva Sverige skulle behöva byta jobb.
Det skulle ju bli en jädra röra!
Då kan vi snacka zoo, Malin Wollin!
Dagens bästa konversation nr 2
Det är rea på underkläder. Jag står och tittar lite.
Sigge går fram till en bh som hänger på en ställning. Tar ner den och säger:
"såna har mammor. Men dina såna är slut mamma"
"Vad menar du?" frågar jag och tänker om han liksom jag reagerat på att många av mina bh:ar är slitna...
" de där tjocka som hänger på magen. De är slut nu. Det är ingen mjölk eller mat längre. Då måste du lägga dem i såna här" säger han och pekar på bh:n....
Underbara unge.
Ditt vokabulär innehåller ordet fjärrvärme men inte bröst!
och sen undrar jag lite hur jag ska tolka det där med att de hänger på magen.... hmmm
Dagens bästa konversation....
"mamma, kan fjärrvärme bli kall på vintern?"
Min son, du är 4 år, borde rimligen inte ha "fjärrvärme" i ditt vokabulär.
Du är så klok, underbara lilla tänkare.....
Mammas stora hjärte-prins!
Har det helt plötsligt blivit accepterat.....
Igår blev jag alldeles häpen, och förskräckt.
Jag stod i kön i affären, En invandrarkvinna, med slöja och långa klädnader, kommer bakom med ett gallskrikande barn i sin vagn. Hennes man ställer sig i kön med varor, medan hon tränger sig förbi kön lite ursäktande med det skrikande barnet, för att komma ut ur affären.
(som jag själv gjort åtskilliga ggr med Elton, som ju hatar vagnar och stillasittande aktiviteter).
Jag flyttar mig så att hon kommer fram, och lider lite med henne, för att man liksom vet hur det är. Det är inte kul när ens barn får psykbryt inne i en affär.
Framför mig står en pensionär! Hon flyttar sig inte en millimeter för att släppa fram kvinnan. När kvinnan ändå kommer förbi pensionären, får hon en blick som hade kunnat döda.
Sen säger pensionären till kassörskan.
" den där människan bor nära där jag bor. Barnen skriker både morgon och kväll. Och inte nöjer såna där sig med EN unge! Fyra stycken tror jag att hon har!!!"
och kassörskan blänger lika surt på kvinnan och svarar pensionären:
"ja, fy fan rent ut sagt!"
Sen betalar pensionären och går.
Och jag blir alldeles häpen. Är det liksom helt plötsligt legitimt att vara främlingsfientlig.
Jag kanske är naiv, men jag tror faktiskt inte folk säger så om mig när jag ursäktande tryckt mig ut med Elton illskrikande från en affär. Då är det snarare medlidsamma blickar jag mötts av, från andra människor som vet hur det är, från pensionärer som minns hur det var......
Men på ett sätt hoppas jag att just denna pensionären och denna kassörskan som jag såg i affären igår, hade sagt samma sak om mig.
Men jag tror faktiskt inte det.
Nu i efterhand ångrar jag att jag inte sa nåt i stil med:
"ursäkta, men om ni har särskilda krav för vilka kunder som är välkomna i er butik, tycker jag ni ska sätta upp ett tydligt anslag om detta vid entrén...."
Om ni är intresserade av vilken butik i Kalmar som har en så trångsynt kasssörska kan jag berätta att det var ICA Magneten i Lindsdal.
tisdag 21 september 2010
Men vindrutetorkarna funkar ju i alla fall ;)
Eller hur?
Elton is back!
Han sprang raka vägen in, kastade sig över frukostbordet och började äta. Kastade till och med i lite havrepuffar i kompisen Mollys tallrik,när han ändå höll på. Han tyckte väl att hon hade för lite ;)
Visserligen har han ännu lite ont i hals och svalg efter de där jädra blodblåsorna som han hade för ett par veckor sedan, och som liksom inte riktigt läkt ut i halsen. Så jag har sagt att de inte ska ge honom så mycket hård mat, så att han river upp halsen igen.
Men enligt läkaren är det inget som smittar, de gamla blåsorna har han ju fått behandling för, men de dumma, ömmande ärren och "skorporna" sitter ju ännu kvar, och de nya höstblåsorna han fick i torsdags ska tydligen vara såna som smittar mest innan de bryter ut. I så fall har han väl redan smittat ner allihopa....
Så nu när han är så pass pigg igen så får han gå tillbaka.
Sen har jag också bett förskolepersonalen att gå på toaletten med honom efter sovningen och innan de går ut. Han är så duktig nu att han har börjat vilja kissa på toan, igår gjorde han det till och med hemma hos mina föräldrar när jag var på jobbet. Bankade på toadörren tills mormor förstod vad han ville..... Underbara goa lilla unge!
Vem av er köpte Heffa? Är det nån av er bloggläsare?
Elton fick ju Heffa i doppresent.
Jag har under det här turbulenta året glömt bort av vem han fick den, tyvärr.
Heffa är numera hans trogne följeslagare, han bär runt den i tofsen, eller ibland i snabeln, Han drar gärna med sig Heffa bokstavligt talat, så att han/hon (vilket kön har Heffa egentligen?) blir alldeles lerig och smutsig i de bakre regionerna.
Den som köpte Heffa ska i alla fall veta att det var en utomordentlig present, som uppskattas oerhört. Elton sover med Heffa, Heffa är med varje dag på förskolan och Heffa är en viktig del i vår familj just nu.
Svinö
Förrförra veckan, när båda barnen varit sjuka i 5 dagar, åkte vi en förmiddag ut till Svinö med lite pannkakor, chokladpudding och saft. Jag hoppades att lite frisk luft skulle rensa bort alla bakterier. Med facit i hand fungerade det ju ganska dåligt, men vi hade en mysig, om än blåsig, förmiddag!
måndag 20 september 2010
94 % är ganska mycket
Samtidigt har vi ett fint demokratiskt land, som låter allas åsikter komma till rätta.
Så även SD:s.
94% är mycket starkare än 6%.
Eller hur?
söndag 19 september 2010
Personligen tycker jag
Överbevisad
"han är väldigt långhårig nu, Eva"
Jag hade inte så starka motargument.
Nu är han klippt, och han blev så fin (tack Emelie) men jag saknar allt hans lockar i nacken.......
Nu ligger de i en liten påse, i väntan på att sättas in i hans album
Elton berättar läget
Tack för alla kramar och krya-på-dig hälsningar.
Jag tycker mig fått lite ork tillbaka och det där hel**tet som mamma tvingar i mig var tredje timme, är ju rätt effektivt faktiskt, så jag får ju numera sova lite om nätterna, även om jag som ni vet HATAR att sova.
Och igår kväll fick jag faktiskt var uppe med mamma, när storebror somnat och pappa var på jobbet. Först tog hon fram gräddglass och det gick faktiskt att äta lite grann....! Sen låg vi och slumrade i soffan, hon och jag.
Men när jag vaknade till och mamma var så tråkig och sov, så tog jag mitt pick och pack ock kröp upp på soffbordet istället, man såg tv:n mycket bättre därifrån. Så när mamma vaknade så låg jag där istället, på kudden, med Heffa under armen och med tutten i handen ( det gör ju så jädra ont när jag försöker ha den i munnen).
Dessförinnan hade jag försökt hjälpa till att spola ner 4 toarullar i toastolen. Jag tycker det verkar så onödigt att spola ner så där lite i taget som folk gör när de går på toa. Så jag tömde toarullshållaren, slängde ner alla fyra och så spolade jag. Tyvärr försvann de inte ner, men de blev väl uppblötta, så med lite tid så kan nog pappret lösas upp tillräckligt för att vi ska bli av med dem.
Så gott folk, jag är inte nere för räkning, på långa vägar.
Det är bara det där med maten, mamma försöker truga i mig allt möjligt, som om hon inte fattade att jag har ONT i munnen.
Ibland undrar jag om hon är trög. Hon går till doktorn med mig för att jag har ont i munnen, ändå tycker hon att jag ska äta, fast hon vet att jag inte kan.
Men vi får väl se idag, om jag kan få ner nåt, för jag är rätt hungrig nu faktiskt, så grejen är ju att jag vill äta, men inte kan. Mamma ska kanske gå till barn och väga mig idag, har hon hotat med, om jag inte äter eller dricker idag. Och ligga på en sån där bebis-våg naken och förnedras har jag ingen lust med.
Jag är rätt driftig själv faktiskt vad gäller att testa olika saker som möjligen kan tänkas gå att äta.
Igår testade jag bland annat att stoppa i mig både vällingpulver och mjöl, men det gick inget vidare./Elton
Nu är vi ute och cyklar
(Bilden tagen 1/9, när Sandra och jag var på Leos med barnen. Elton cyklade inte långt, men han fattade ändå vinken och med ett superlätt underlag att cykla på så kom han ju faktiskt framåt..... Underbara unge)
Det finns en rättvisa
Sen sände jag iväg mannen med barnen på lördagen, finjusterade alla stavfel och styckeindelade, la till en referenslista och så mailade jag iväg det.
Sen har jag varit nervös igen, för det har kommit mystiska mail från läraren i kursen, om att "ni måste tänka på si och ni skulle faktiskt göra så" ...
Så jag har förberett mig på en komplettering, samtidigt som det inträffat en ny sjukhistoria i det här huset, så det nya STORA projektarbetet som jag har vilande på mina axlar, har jag inte ens hunnit tänka på än.
Så fick jag mailet från läraren i fredags:
Hej Eva!
Jag tycker att du har gjort ett mycket bra arbete där du har tittat på XX när han spelar tärningsspel och funderat över var han ligger i sin utveckling. Tänk så fantastiskt mycket det finns att se i en sådan här situation!
Du har knutit det du har sett till många av de teorier som finns i böckerna och hänvisat dit med referenser, vilket är bra. Referenserna är också skrivna på ett korrekt sätt, med en referenslista på slutet.
Det jag tycker mycket om i ditt arbete är hur du analyserar och reflekterar utifrån din roll som förskollärare. Det är det som jag känner är det viktigaste i ett sådant här arbete + att du hänger upp det du skriver på litteraturen. Detta går hand i hand på ett bra sätt.
Jag ser alltså tydligt att du har läst och förstått litteraturen samt att du reflekterar över det som pedagog. Därför får blir nu detta arbete belönat med ett väl godkänt.
Lycka till med projektarbetet!
Med vänlig hälsning
Victoria
Fy fan vad glad jag blev, och stolt över att jag fixade det så bra, trots att jag inte pluggat på hundra år, att jag inte sovit och att barnen varit sjuka.
Det finns en rättvisa - hon heter Victoria!
(Nu håller jag bara tummarna för dig M, som jag ju vet också läser min blogg och väntar mail från Victoria! Det kommer gå bra för dig me!!!)
Virrigt värre
Vi kom på att vi kunde ju inte bara köpa en kamin så där, utan ringde Myresjöhus och sa att vi ville ha den installerad och så skulle vi köpa till skorsten och eldplåt och så där.....
Så när vi ringt och beställt alla tillbehör, så tittade vi på kvittot vi hade fått av Nicke.
Där stod ju klart och tydligt att vi köpt en "tikvalp a 7998:-".
Då kände vi genast på nåt sätt att eldplåten och skorstenen var överflödig, samt att installationen i det nya huset, kunde vi nog fixa själva. Grejen är att i drömmen så var ingen av oss speciellt förvånade över vår så totala förvirring, och frågan är om vi hade varit det i verkligheten?
Fy vad jag hatar att drömma knasiga drömmar......
lördag 18 september 2010
Om varför Elton inte kan äta
Men de elaka blodfyllda blåsorna han hade har gjort att hans hela mun är irriterad. Han är som skinnflådd i gommen, hela halsen och svalget, och möljigen ännu längre ner är påverkat av alla blåsor han haft. Detta gör att han har superont när han sväljer.
Nu har han nya (förhoppningsvis snällare) blåsor på läppar, tunga, kinder mm.
De nya blåsorna svider när han stoppar nåt i munnen.
Nappen, som annars är hans bästa vän, bär han med sig, men vågar inte stoppa in den i munnen.
Lilla lilla gubben...
snälla ge mig alla TIPS ni har!
Det måste vara flytande eller slätt.
Får inte svida i munnen.
Tycker jag har försökt allt.
Vad är den snällaste, lenaste maten ni vet?
Hemma och tragglar
Alla upprepade infektioner han har haft har slagit ut honom lite.
Han har tappat i vikt, är jättetrött och har hamnat i en ond cirkel.
Näringsbrist, säger de att han har. Och med näringsbrist orkar inte kroppen skydda sig mot nya infektioner och så är det igång.
Så nu tragglar vi med näringsdrycker, yoggi och annat. Men det går trögt.
Elton vill inte äta eller dricka.
Men han får svälja Xylocain Viskös utblandat i Alvedon, Ipren eller saft var tredje timme och det hjälper! Men då är det också med tvång man får pressa i honom det. Det är så jobbigt att tvinga honom.
Men med bedövning i mun och svalg, kan han sova utan att vakna och skrika varje gång han sväljer.
Skönt!
fredag 17 september 2010
Som en fånge
människor på avd 25 tror att de äger mig. De har satt band på mig som om jag vore en hund. Snor mig på diverse kroppsvätskor och är allmänt elaka. Men jag vann första halsprovsfajten! De fick inte upp munnen på mig. Nu kör jag samma taktik när de vill att jag ska äta. Vem vet vad de försöker lura i mig? De gillade inte min nya flugvikt på 9,8 kg tror jag. Säger att all tids sjukdom gett mig näringsbrist. Elton
klockan är kvart över ett på natten
Utom vi.
Sova kommer vi få göra i ett annat liv. Det hör liksom andra till känns det som.
Natten till igår stökade Elton mellan 23-03. vi trodde han hade magknip, men jag tror vi hade fel. Jag tror de är de satans blåsorna som är tillbaka.
Inatt kan han inte sova heller. Han sov en halvtimme mellan 20-20.30 ungefär. Sen har han varit vaken. han vill sova och slumrar till en fem-minutare då och då. Men han kan inte.
Han vill inte äta, inte dricka.
Jag känner mig stressad av att inte få sova, hjälplös över att inte kunna hjälpa Elton och ynklig för att jag tycker synd om mig själv, resten av familjen och allra mest synd om Elton.
torsdag 16 september 2010
Eltons second-hand outfit
Men Marielle, skojar du med mig?
Jag är nog ovanligt trög, för jag trodde bergis du var M. Nu lägger du en kommentar som gör att jag börjar fundera på om jag är mer korkad än tåget.
Du kan lista ut vem anonyme kommentatorn är, men jag kan det inte, och då är du ändå inte M.?
Jag var ganska säker på att du var M och att Jessica (R) var J. Men kopplingen er emellan känner jag inte till. Nu tänker jag mig en annan M, med ett barn på M, som borde ha en koppling till Jessica, men då stämmer inte det in att M bara skulle ha ett barn? är jag ute och cyklar helt eller?
Men sen är jag osäker på om Jessica är en läsare av min blogg, läser du den Jessica? i så fall ge dig tillkänna.
inatt sov jag 3,5 timmar max, kluriga tankar övergår mitt förstånd.
Snart kommer jag seriöst gissa på att anonyme kommentatorn är jultomten eller påskharen.
För jag är så seg.
Segare än sirap.
onsdag 15 september 2010
Svar på fråga 2
Svar: Jag har alltid sagt att jag tycker 3 barn verkar optimalt. Det tycker jag i grund och botten ännu, men det känns ganska avlägset just nu. Hade jag fått en nanny på köpet, som liksom hjälpte till när det blev som jävligast, då hade jag skaffat en till direkt, men jag hittar inget sånt tillval på bebisarna, tyvärr.
namnet Elton var namnet högst upp på vår förslags-lapp med namn vi hade med oss till BB. Vi hade ett dokument i datorn där vi hela tiden skrev upp namn som vi kom på att vi gillade och så sa vi att när barnet väl är fött så ser vi vad som passar. Till skillnad från när vi väntade Sigge och hade bestämt väldigt tidigt att om det blev en pojke skulle han heta Nico. hahaha, så blev det med den saken. Namnet kom nog egentligen från Elton John, inte för att han är nån stor idol eller så (men jag tycker han är bra), tycker egentligen det är lite fånigt att döpa barn efter stora stjärnor, utan för att jag gillade namnet helt enkelt. Jag tror jag såg honom på tv och hade stora namn-letar-glasögonen på, och så skrev jag upp det i datorn. Jag tyckte det var ett lätt namn att säga, enkelt men lite ovanligt utan att vara knasigt på nåt sätt. Sen hette ju faktiskt Elton Ebbe en halv dag, och vi var väldigt länge inne på Hannes. (Hade han blivit en tjej stod Majken, Lilja, Lykke och Leja högst upp på listan.)
Sjukdomar och knasiga tillstånd: peppar peppar, vi har varit ovanligt förskonade från knasigheter på ett tag. Vanliga barnsjukdomar och andra sjukdomar har vi ju åkt på, men de där udda grejerna (kollapsad lunga, njursten, allergichocker, extra visdomständer) har vi inte stött på nu på ett tag.
mina tår och fötter har ju fortfarande nån förbannelse vilande över sig, men just nu orkar jag inte bry mig. värken har släppt nästan helt, men jag har ännu ingen rörlighet i min tå, men vadå jag har ju nio andra att vifta på!
Svar på fråga 1
Svar: Vi har gemensamma vänner, och hade träffats vid ett tillfälle innan vi blev tillsammans (vi snackar stenålder, anno 1996). Då bjöd mannen min förredetting på öl på en 20årsfest, ville ha med honom ut på krogen, och svor lite över att han var så tråkig som sa nej. L tänkte nog att jag var en elak flickvän som förbjöd honom eller nåt. Sådär ett halvår senare så var det slut mellan mig och exet. L bjöd min kompis Emma på fest, och Emma drog med mig, med stränga order till L om att låta mig vara ifred!
haha, så gick det med den ordern.
Jag hade problem med min tetrapack vin, L hjälpte mig. På kvällen följde L mig till bussen, och jag avsnäsade honom rätt rejält. Ett par veckor senare sågs vi igen på samma krog. L hade glömt bort mitt namn, men snodde min jack-bricka och försvann. På så sätt var jag ju tvungen att leta upp honom, och tur var väl det, för den där kvällen fick vi fly ut på Kalmars gator ihop, pga en jädra soppa med falska rykten, oroande telefonsamtal och rena lögner (som vi båda var helt oskyldiga till). Ännu ett par veckor senare hade det mesta i vårt liv eskalerat, vi flyttade ihop redan efter nån månad egetligen pga att L inte fick sova själv efter den där olyckan som hände, som var kulmen på en helt jädra sjuk höst.
Men allt det där är ju en annan historia
Men var är frågorna?
Inte en endaste har jag fått. Finns det inget ni vill veta?
Nu!
Hoppas det blir lättare att kommentera nu.
Tack för tipset!
Alla tips välkomnas!
Testade nåt nytt på restaurangen
Vi fick välja kött, som kom in på rykande heta stenar. Det var lavastenar som höll 400 grader. Sen fick man grilla köttet på bordet. Till detta fick man välja vilken sorts potatis man ville ha, man fick goda grönsaker och halloumi.
Det var kanongott, och vi blev supernöjda. Tack snälla mamma och pappa för maten, och tack Conny för hjälpen!
Dock var vi besvikna på utbudet på restaurangen, då hälften av det som fanns i menyn inte fanns hemma. Det fanns inga nuggets, trots att detta var en av endast tre rätter på barnmenyn (och det enda av det som fanns som Sigge gillar...), bara naturellt bubbelvatten, bara 2 av de 4 sorters kött man kunde välja på fanns hemma. mm...)
Men det blev ändå en lyckad kväll.
Kanongott!
tisdag 14 september 2010
Fredrik & Anonyme kommentatorn
Anonyme kommentatorn - jag är nog trög vad gäller dig också! , är du en man? Kom igen, tänk på att jag är en småbarnmamma, med bomull i huvudet och vällingfläckar på kläderna. Detektivarbete är överkurs.
Farsan
Min recension av filmen är något missvisande, då jag tydligen sov en liten stund mitt i filmen ;)
Men det jag såg var bra och roligt, tycker jag.
En härlig film, som inte är nån toppfilm, men helt klart sevärd.
söndag 12 september 2010
såja
Dock har jag ett par frågor till er!
Vem är du som heter Johanna? jag känner många johannor, och jag vet minst 3 som brukar kika i min blogg, och till namnet vet jag ännu fler. Men jag kan inte koppla vem du är, ändå. Du får utveckla lite, jag kommer inte in på din profil som du länkat.
Marie? Vem är du? - utveckla..
och du anonyme kommentator i Malmö med den hemlige presenten. Först trodde jag ganska säkert att ditt förnamn började på K, men nu är jag osäker igen. Jag går bet, men blir inte desto mindre nyfiken. En ledtråd till kan du ge. De två vännerna vi har gemensamt, är de vänner med varann, eller är de ett par?
charmen med egocentrism
Sigge hör på radion när vi kör bil att de pratar om galaxen Vintergatan, och utbrister:
"mamma. Vintergatan, där jag gick förut!" (hans förra avdelning hette så)
Jag utvecklar lite och säger att Vintergatan är vår gata i rymden, där det finns massa stjärnor, planeter, månar osv.. och att Stora Björn, som han går på nu också finns i rymden, att det är en stjärnbild.
Så pratar vi lite om vad stjärnbilder är, och om vad planeter är osv. Jag säger att både Karlavagnen, Orion, Lilla & Stora Björn är stjärnbilder (och alltså även avdelningar på hans förskola) men att Pluto (som han också gått på) är en planet.
Sigge blir lite nyfiken på det här och vill låna böcker på bibblan och lära sig mer om rymden....(min lille kloke tänkare). Sen pratar vi om galaxer, att det är gator i rymden, och att den vi bor på heter Vintergatan och att det finns en annan superlångt borta som heter Andromeda.
Sigge sitter tyst en stund, sen säger han:
"mamma, tänk att de döpt en gata i rymden efter mitt dagis!"
förtydligande
Och jag håller med att det framstår så av bilderna.
Elton är inte alls road på den ena bilden.
Anledningen till hans missnöje är dock att jag lyft upp honom i famnen. Han blev sååå arg när jag tyckte att vi skulle avstyra leken lite grann, eftersom den här dammsugarleken var något av det roligaste Elton lekt på länge.....
Mina barn är inte som andra barn, ju knasigare lekar, desto roligare liksom.
och nej, dammsugaren var inte på starkaste suget, bara på sånt där fjuttigt sug, och med överfull dammsugarpåse så var det ingen risk för att hela Elton skulle sugas in, trots hans ringa flugvikt.
Men ändå, funderar på vilken teknisk hushållsapparat vi ska utforska idag
: Elvispen? Skrivaren? Kaffebryggaren?
Upptäckarglädje
"sträva efter att varje barn utvecklar sin fömåga att urskilja teknik i vardagen och utforska hur enkel teknik fungerar"
Jag vet att man inte ska ta med sig jobbet hem, men lite uppfyllda pedagogiska strävansmål kan väl aldrig skada?
lördag 11 september 2010
Elton Jackass Olins nya trick
HOKUS POKUS!
Brevinkast envisas mamma för att kalla den, jag tycker strumputkast är ett bättre namn.
Och så kan folk gå och leta hejvilt efter sakerna sen, och då kan man le sådär i mjugg för att man är den enda som sitter inne med kunskapen om vart det försvunna föremålet tagit vägen. Det är ju lysande. /Elton
Ps. jag har inte riktigt kommit på knepet ännu med att få upp sakerna tillräckligt för att de ska ramla ända ut i trapphuset, så därför ängar jag åtskilligt av min tid åt att övervinna det problemet nu.
Dagens bästa konversation
" när alla ligger under gravstenar i marken, vem ska då ta hand om alla bilarna?"
Var det Freud, den gamle drömmaren?
Du anonyme kommentator!
En liiten liiiten ledtråd kan du väl unna mig?
Är jag inte värd det?
160 besök på bloggen - 6 kommentarer
Det var inte många tangenter som slets ut på tangentbord landet kring pga mitt hot-inlägg.
Inga frågor har ni till mig heller, så ni vet allt om mig?
Är min blogg verkligen så utlämnande...?
Så Marielle, Fredrik, Fia, Sarah, Akiz och du mystiske anonyme kommentator, är det ni 6 tillsammans med de andra tre flitiga kommentatorerna jag nämnde i inlägget som bör ha lösenordet till min blogg då?
Tack ni 6! Att ni tog er tiden!
fredag 10 september 2010
Bara så vi vet!
Jag frågar honom varför han målar sig på benet.
Han svarar:
"Jag har målat ett kryss där så ni vet att ni inte kan gå till kyrkan med mig idag, för jag har ju varit sjuk. Kyrkor har ju kryss på taket."
Jaha, min son.. så bra, då får vi slå de tankarna ur hågen. vi som tänkte fredagsmysa med en högmässa eller nåt.... (eller inte)
förlåt Marielle
Jag glömde bort dig, helt enkelt.
Det är också möjligt att jag den senaste veckan av ren avundssjuka förträngt att jag känner dig, med tanke på den avundsvärda plats du befunnit dig på ;)
Nu blir jag trött, jag har ju bett snällt!
Jag kommer hota er.
Jag har ju bett snällt, så många gånger ;)
Jag kopierar Fias blogg-hot rakt av:
Alltså, jag tycker ni är för tråkiga! Ni kommenterar ju nästan aldrig. Ni är faktiskt ganska många som läser bloggen. Man får vara anonym, men ni kan väl ge nån slags respons ibland. Annars kanske jag lösenordskyddar bloggen och bara låter dom närmsta läsa den! Tänk på det!
Är den inte lika rolig längre när jag inte är gravid och gnäller? Är det för mycket bilder och för lite text, snälla säg nåt, så ska jag tillfredställa er.
Eller fråga nåt!
Finns det inget ni vill veta? Fråga precis vad ni vill och jag ska svara ärligt och rakt (för det är jag bra på!)
Va anonyma, men fråga en liten fråga. Det måste hända något annars finns det ingen anledning för mig att fortsätta dela med mig av vårt liv till folk som ändå inte bryr sig! Jag försöker blogga på den lilla, lilla lediga tid jag har för att ge ER något. Så ge mig något tillbaka!!!
Det hade lika gärna kunnat vara jag, som skrivit så där!
Grejen är att jag börjar tycka det är lite trist att blogga.
Det är faktiskt fler som läser bloggen nu än vad det varit tidigare. Men det är väldigt få av er som ger nån feedback. På metrobloggen fick man mycket mer feedback, eftersom inläggen alltid kom upp på startsidan, och man ofta hade andra metrobloggare på besök. Det var trevligt, så trevligt att jag ibland funderar på att gå tillbaka dit av den anledningen. Men jag gillar inte riktigt fuktionera på metrobloggen.se
BLI ARG PÅ MIG OM NI VILL! Skriv elaka kommentarer, Skriv frågor eller synpunkter.
Skriv om ni tycker jag är för tråkig, för ego eller för knäpp.
Och säg vad jag ska blogga om, vilken typ av inlägg gillar ni?
Minna, Malin och Petronella, ni kan bortse från detta inlägg, ni är väl de tre som kommenterar friskast i bloggen! Men ställ gärna frågor, eller kom med synpunkter!
Tror de barn är döva eller?
När man slår på PLAYHOUSE DISNEY, är volymen på den kanalen högre än på övriga kanaler.
VARFÖR?
Öroninflammationen från HELL
Av varierande grad kan man säga. Ni minns väl Lennys öronflammation december -06 ?
Satt nyss och läste igenom det inlägget och skrattade gott. Konstigt att man kan skratta åt något som fullständigt höll på att ta knäcken på en.
Näst efter den pärsen, måste Eltons varit. Den han hade nu.
Så ont han hade! Jag har aldrig sett honom ha så ont. Han kastade sig från sida till sida, slog mig när jag försökte röra honom. Rullade runt på golvet i smärtor... Det var hemskt. Och aldrig har jag väl upplevt att IPREN eller ALVEDON, småbarnsmammornas vänner i nöden, varit så resultatlösa.
Och det här med smärta, är inget man brukar förknippa med Elton. Ni vet Elton som ramlar rätt ner i betonggolv och ruskar på sig, som stupar huvudstupa nerför trappor, slår loss en tand och inte ens piper. Elton som helt plötsligt kommer springande med ett spräckt ögonbryn och man måste leka detektiv för att fatta hur det gått till........
Men den här öroniflammationen, det var en helvetiskt variant.
Men nu är det över. Inatt är första natten han sovit gott. Det är så skönt.
Nu är han sig själv igen. Redo att kasta sig utför stup och höjder, skaka lite på sig och leka vidare.
i vanlig ordning.
torsdag 9 september 2010
Grymt imponerad
Exempelvis:
- Elton sätter sig på cdspelaren när Sigge lyssnar på sago-cd
- Elton stänger av tv:n när Sigge ser barnprogram
- Elton springer in i Sigges rum, häller ut alla Sigges pennor när han sitter och målar. Springer snabbt ut därifrån.
- jag sätter upp cdspelaren så Elton inte ska nå att sätta sig på den, Elton drar ur sladden när Sigge lyssnar
- Elton kastar hela sin mattallrik över Sigge när de sitter och äter tillammans.
- Elton sänker volymen när Sigge ser på tv.
- Elton klättrar upp på köksbordet och sätter sig på pappret som Sigge målar på
För övrigt har vi väl plockat ner Elton sådär 10 ggr från fönsterbrädan (jo, det är hans nya favoritplats att sitta på och titta ut), 15 ggr från köksbordet, 5 ggr från soffbordet. Hindrat honom från att öppna kylen 10 ggr, hindra honom från att öppna frysen10 ggr, Beslagtagit föremål som han plockat ur kyl/frys och slängt huller om buller i lägenheten 10 ggr.
Och trampat i en tomat som Elton hittat i kylen, tagit ett bett på och slägt på vardagsrumsgolvet.
Vi närmar oss en ny istid, enligt forskarna:
tisdag 7 september 2010
Mamma tajkon testar: FLOATING
Förra veckan fick mamma tajkon testa något nytt.
FLOATING.
Vad floating är kan ni egentligen själva läsa mer om på hemsidan HÄR
Men jag ger en kort info i alla fall:
Floating är en spa-upplevelse, men också en behandlingsmetod.
Man flyter i en tank fylld med saltvatten.
Man kan flyta för att läka ut skador i kroppen eller för att motverka stress.
Jag kom dit, möttes av trevlig personal, som berättade mycket för mig om hur själva floatingen fungerade osv. Sen fick jag duscha. Ta på mig ett par badtofflor för att inte halka i det hala saltet och sen stoppa in öronproppar. Sen fick jag hoppa i "ägget" (själva tanken såg ut ungefär som ett ägg) och lägga mig på rygg.
Sen flöt jag i 45 minuter. Det var en häftig känsla måste jag säga. Att bli sådär tyngdlös. Lite overkligt, men på inget sätt läskigt. Bara häftigt.
Det var verkligen avkopplande. Man kopplade bort det mesta, bara låg och flöt och slappade.
Det var länge sen jag kände mig så avkopplad, faktiskt.
Det tog ett litet tag för mig att finna ett sätt att hitta en bekväm ställning för armarna. Men efter ett tag så hittade jag rätt. Precis i början kände jag att det var lite jobbigt att inte ha kontroll över tiden. Men när jag slappnade av mer och mer så försvann den där känslan med.
Jag rekommenderar floating, och tror helt och fullt på det som stressbehandlingsmetod. Eller som läkande behandling.
Sugna på att testa ni med?
Alla som skriver ut detta inlägg och tar med till AquaFloating får 10% på valfri behandling.(AquaFloating ligger i korsningen Esplanaden/Norra vägen i Kalmar.)
INTE ILLA VA?
GÖR DET!! Ni ångrar er inte!
Play-Doh-Lera!
Playdoh
4 dl mjöl
2 dl salt
2 msk citronsyra
2 msk olja
4-5 dl vatten
karamellfärg
Blanda alla torra ingredienser i en bunke. Koka upp vattnet. Häll i vatten, olja och karamellfärg i bunken. Blanda, låt svalna. Ge barnen att leka med. Hindra ettåringen från att äta leran.
Husbygget
Det undrar jag med.
Det har inte hänt så mycket sen vi gjorde slutbeställningen. Vi har inte hört något, utan väntar på ett samtal om att det ska bli dags för byggstartsmöte.
En dryg väntan är det - men jag hoppas det kommer gå undan när de väl sätter fart.
Just nu är jag mest sugen på att börja välja kakel/klinker/tapeter osv....
Underbar söndag på Norra Öland
Så här i sjukstugetider kan man ju drömma sig tillbaka till en härlig dag för nån vecka sen då fam Tajkon II (Fagerlunds) bjöd upp oss till Gillberga. Vi var nere vid sjöboden vid sundet och grillade gott och sen tog vi bilen på en liten utflykt till Sandbybadet, där det var lite för kallt för att nån skulle våga bada, och så avslutade vi en härlig dag med en glass vid Sandviks kvarn.
Tack för en trevlig dag
Sjukstuga - som ett brev på posten
Sigge har halsfluss & Elton öroninflammation.
Dessutom har båda barnen nån form av blodblåsor i munnen som spricker och gör rejält ont. vi var på vc igår igen och kollade detta eftersom Elton blödde ur munnen, inte ätit på tre dagar och hade rejält ont.
Det är inte höstblåsor, utan nån annan variant av virusblåsor tydligen, som alltså gör rejält ont.
Som gräddet på moset liksom, på halsflussen och öroninflammationen.
Stackars, stackars mina små sjukprinsar.
Man lider så med dem när de är sjuka.
måndag 6 september 2010
Supergod Kanelglass!
Resultatet blev underbart smarrigt.
Här är receptet.
Kanelglass
2,5 dl mjölk
3 dl vispgrädde
1 tsk mald kanel
0,5 vaniljstång
4 äggulor
1,5 dl strösocker.
Koka upp mjölk, grädde, kanel och vaniljstång. Låt småkoka ca tio minuter.
Vispa äggulor och socker fluffigt. Rör ner äggröran i mjölkblandningen. Låt koka upp igen och ta av när första bubblan syns. Låt svalna. Kör i glassmaskinen...
lördag 4 september 2010
Dagens klipp
Idag har vi köpt en ny soffa. En svart skinnsoffa. 101:- kostade den.
Vi fick hämta den i Eriksmåla. Nu har vi satt in den i vardagsrummet, möblerat om efter den och varit på tippen med det gamla åbäket.
Vi har även klippt skinnsoffan med rakapparaten. Jo det var små, små hål i sidan (syns lite på bilden) där lite små strån av stoppning kikade ut. En katt hade varit lite närgången med soffan. Så vi rakade skinnsoffan när vi kom hem.
Alla sätt är bra utom de dåliga eller hur!
Tack och lov för tradera!
Smickrande...
Fick se att en tjej, som pluggar till fotograf i Göteborg, har valt att lägga upp en av mina bilder på sin profil, som en av sina "favoritbilder på fotosidan.se"
Smickrande!
Denna bilden var det:
irriterad.
Testade för ett tag sen och fick det att fungera.
Men nu fungerar det inte alls. Blir så sur.
jaja, vad gör de om hundra år?