TROTS - vad tror ni läsare?

Jag tror barn väljer när det ska trotsas. Ibland tror jag att det är så enkelt. De väljer inte medvetet, såklart.
När hektiska perioder lugnar ner sig, alla andats ut, då är det läge, på nåt sätt.
Läge för utveckling.
Att ta ett steg framåt.
För i grund och botten vet jag ju att det är det trotsen handlar om. Men det gör det inte desto mindre jobbigt.
Vi har en fyraåring som idag trotsat, testat gränser och betett sig rent ut sagt jäkligt.
Det är läge nu. Vi har det lite lugnare än vi haft det ett par veckor.
Sigge testar våra gränser, han vill veta vart gränsen är, han vill veta vad som händer om man kliver över den, och han vill veta om vi har samma nivå för våra gränser, jag och Lenny. Det har vi såklart inte, vi är olika, som alla föräldrar.Det är en prövning. Som alla småbarnsföräldrar vet.
Det skär i en att behöva bli arg, att ibland skämmas över sitt älskade barns beteende, och man är less på allt tjat, gnat och prat. Man känner sig maktlös, utpumpad och vill begära time-out ibland.
Men om man tänker efter så måste det vara hundra gånger värre för den som trotsar. För den som ska ta steget att utvecklas lite grann. Att utvecklas är rätt jobbigt, man ska lämna nåt man är trygg i. Kasta sig ut i en verklighet man inte känner till. Klart man blir splittrad.
Vem hade inte blivit det?

Ibland slår det mig att allt man läser om trots, handlar om att se det ur den vuxnes perspektiv, säkert för att den som skriver om trotsen är en vuxen person.
"Gör si!, gör så!, Så står du ut!, så tacklar du ditt barns trots osv...." 

Jag tror man skulle behöva se saker ur barnets perspektiv mer, för att lättare kunna hjälpa, förstå och tackla.

Rätta mig om ni tror jag har fel.Eller blir man kanske för luddig då? Tappar man sin förmåga att vara rak? Ska man helt konsekvent se saker ur sitt eget föräldra-perspektiv, oavsett vad det gäller, är det då man kommer längst?
Vad tror ni?

Sigge - älskade barn. Våra hjärtans förste erövrare - vi älskar dig, även när du trotsar, när du skriker, gråter och gör dumma saker. Det vet du, innerst inne vet du det, det vet jag.
Ibland tröstar det att veta att den som får möta den starkaste trotsen hos ett barn, är den som barnet är tryggast med.