Öroninflammationen från HELL

I det här huset har vi haft en och annan öroninflammation.
Av varierande grad kan man säga. Ni minns väl Lennys öronflammation december -06 ?
Satt nyss och läste igenom det inlägget och skrattade gott. Konstigt att man kan skratta åt något som fullständigt höll på att ta knäcken på en.

Näst efter den pärsen, måste Eltons varit. Den han hade nu.
Så ont han hade! Jag har aldrig sett honom ha så ont. Han kastade sig från sida till sida, slog mig när jag försökte röra honom. Rullade runt på golvet i smärtor... Det var hemskt. Och aldrig har jag väl upplevt att IPREN eller ALVEDON, småbarnsmammornas vänner i nöden, varit så resultatlösa.
Och det här med smärta, är inget man brukar förknippa med Elton. Ni vet Elton som ramlar rätt ner i betonggolv och ruskar på sig, som stupar huvudstupa nerför trappor, slår loss en tand och inte ens piper. Elton som helt plötsligt kommer springande med ett spräckt ögonbryn och man måste leka detektiv för att fatta hur det gått till........
Men den här öroniflammationen, det var en helvetiskt variant.

Men nu är det över. Inatt är första natten han sovit gott. Det är så skönt.
Nu är han sig själv igen. Redo att kasta sig utför stup och höjder, skaka lite på sig och leka vidare.
i vanlig ordning.