onsdag 22 september 2010

Hon retar mig lite...

jag talar om Fotbollsfrun Malin Wollin.

Hon skriver i sin krönika i Aftonbladet att "vara hemma med barn är ett zoo"
och att "vara på jobbet är en SPA-upplevelse."

Först och frömst kan jag nog konstatera att hon inte varit på mitt jobb. Ingen som varit på en småbarnsavdelning på en förskola, skulle komma på tanken att likna den vid ett spa. Det finns inga likheter nånstans. Möjligen de ofrivilliga lerinpackningar man kan få (visserligen fläckvis) ibland.

"Att som mamma komma tillbaka till jobbet efter föräldraledigheten är att gå på semester. "
När jag läser detta undrar jag när Malin senast hade en riktig semester?
På en semester har man inga krav, du måste inte prestera, vara proffsig och på topp hela tiden. Du måste inte vara yrkesmässig. När jag har semester kan jag bara vara, slappa och inte göra ett skit. Det är semester för mig. Det är inte sån jag kan vara på mitt jobb. Då skulle jag nog få kicken.

Men det som retar mig är att Malin skriver att om man inte vill gå tillbaka till arbetet efter sin föräldraledighet så har man förmodligen fel jobb.
Jag håller inte med.
Jag är glad för mitt jobb. Jag möts av leende ungar, har trevliga kollegor och roliga arbetsuppgifter. Hade det inte varit för de förbannade sparkraven så hade jag haft det bästa jobbet man kan tänka sig. ( Ja, högre lön skulle jag förstås haft också!).

Men hade jag fått välja så hade jag stannat hemma längre med mina barn, och väntat med att börja arbeta efter föräldraledigheterna. Men jag vill samtidigt inte ta slut på mina dagar nu, utan ha kvar lite också....Barnen är ju bara små nu, jag kan ju aldrig ta igen den här tiden.

Låt barnen slita i dörrhandtaget när jag sitter på toa, låt dem slåss om en penna eller gråta förtvivlat över maten jag bjuder dem.
De är mina barn, jag är deras mamma.
Kalla det för ett zoo, jag är förste zoo-direktör!

Jag anser inte att jag behöver byta jobb för att jag känner så här.
Då tror jag halva Sverige skulle behöva byta jobb.
Det skulle ju bli en jädra röra!
Då kan vi snacka zoo, Malin Wollin!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar